Sprickor, men inte slutet
Efter fem långa år på universitetet trodde jag att livet skulle börja ta fart – nytt jobb, ny frihet, en känsla av att vara på rätt väg. Men istället hamnade jag på en byggplats, där jag skulle jobba som mätningstekniker. Jag insåg snabbt att det inte var alls vad jag ville göra. Det var tidiga, frostbitna morgnar i minusgrader, med kylan som bet sig fast in på huden. Arbetet med byggarbetare kändes helt främmande för mig, och därför kände jag att jag inte riktigt passade in i den världen.
Det kändes som om allt bara gick emot mig. Hälsoproblem började dyka upp – trötthet som aldrig försvann, sömnsvårigheter och en allmän känsla av tyngd och nedstämdhet. Och mitt i allt detta blev jag tvungen att lämna tillbaka min studentlägenhet. Kartongerna stod i den lilla hallen och jag kände mig fullständigt bitter över att behöva flytta tillbaka till mitt gamla rum hos föräldrarna. Jag kände att jag tagit ett stort steg bakåt – som om jag misslyckats. Jag såg på mina vänner, som verkade ha fått ordning på sina liv, och kände mig mer och mer vilsen, som om jag hade fastnat medan alla andra gick vidare.
Tankarna snurrade. Jag fastnade i negativa spiraler och började undra: Var det här livet jag kämpade så hårt för? Var det så här det skulle bli efter allt slit på universitetet?
Att laga sprickorna
Men någonstans där, mitt i allt det trasiga, började jag aktivt laga sprickorna. Jag tog upp träningen mer regelbundet – inte för att prestera, utan för att ta hand om kroppen och må bättre mentalt. Jag läste böcker om personlig utveckling, lyssnade på poddar som fick mig att tänka i nya banor, och började jobba med mina tankar. Det gick inte över en natt. Men långsamt började saker att bli bättre. Jag kände att jag sakta började hitta tillbaka till mig själv.
Kintsugi och livets sprickor
Det som hände då ligger tio år tillbaka i tiden nu. Idag har jag bytt jobb flera gånger, hittat vägar som känns mer rätt för mig, och bor i min egen lägenhet. Men det viktigaste är kanske relationen jag har till mig själv. Jag är modigare nu, tänker i nya banor, fastnar inte lika lätt i negativa tankemönster och försöker aktivt förändra det som inte fungerar i mitt liv. Jag är inte samma person som stod där med frusna händer på byggplatsen och undrade vart livet tog vägen – men sprickorna finns kvar, som tysta påminnelser om en tid då allt var i gungning.
Och kanske är det just det kintsugi handlar om – en traditionell japansk teknik där trasiga keramikföremål, som en sprucken skål eller en brusten kopp, lagas med en särskild lack. Därefter appliceras fint guldpulver längs sprickorna, inte för att dölja dem, utan för att framhäva dem.
En kopp och en skål lagade med kintsugi
Men kintsugi är mer än bara en hantverksteknik – det är också en filosofi. En tanke om att det som har gått sönder inte bara kan bli helt igen, utan också bli något ännu vackrare. Kintsugi handlar inte om att återställa det som var, utan om att skapa något nytt, något bättre, genom att omfamna sprickorna.
Kintsugi i ditt liv
Så hur kan du använda kintsugi i ditt eget liv? Här är tre sätt att tillämpa det:
1. Reparera sprickorna
Kintsugi handlar om att förändra vår syn på det trasiga i livet. Istället för att betrakta sprickorna som misslyckanden eller något oreparerbart, kan vi se dem som en möjlighet att skapa något nytt och vackert.
Till exempel, om du känner att du har fastnat i en karriärsbana, behöver det inte betyda att allt är förlorat eller omöjligt att reparera – det kan istället vara en möjlighet att omvärdera och forma en ny väg som passar dig bättre.
Det gäller också relationer. Om du har haft konflikter eller känner att du är på väg ifrån någon, kan det vara en chans att reparera och bygga något vackrare tillsammans, genom att aktivt arbeta för försoning och förståelse.
Och när det gäller din fysiska och mentala hälsa – om du har slarvat med träning eller sömn, eller känt att stress och negativa tankar tagit över, kan det vara dags att börja ta bättre hand om dig själv för att återställa balansen och må bättre.
2. Omfamna dina sprickor
Kintsugi-filosofin hyllar skönheten i det ojämna, det trasiga och det ofullkomliga. Den lär oss att se sprickorna i keramiken inte som fel, utan som en del av en unik och meningsfull historia. På samma sätt handlar det om att inte skämmas för eller försöka dölja våra egna sprickor – de svåra perioderna, de gamla ärren eller de smärtsamma erfarenheterna.
Det kan vara en sjukdom som vände upp och ner på vardagen, en utmattning som tvingade dig att stanna upp, en separation som förändrade allt, eller en tid av sorg där livet kändes helt stilla. Dessa smärtsamma upplevelser har lämnat spår – sprickor, både fysiska och känslomässiga.
Men det är just dessa sprickor som har varit en del av den resa som har format dig. De har bidragit till din utveckling och gett dig en djupare förståelse för både dig själv och världen omkring dig. Varje spricka bär på en lärdom och påminner om din styrka. Omfamna dem, för de är en del av vad som gör dig hel och unik.
3. Se skönheten i andras sprickor
Kintsugi handlar om att uppskatta det ofullkomliga och operfekta, att se på ett keramiskt föremål med sprickor som något unikt och vackert, snarare än något trasigt. Det lär oss att varje spricka och defekt ger föremålet en särskild charm och värde. En tanke vi kan ta med oss är att också se andras brister, ovanliga beteenden eller udda utseenden som något vackert, unikt – kanske till och med charmigt.
Det kan vara någon som har en passion för något som få förstår, pratar på ett sätt som sticker ut, eller har ett ansikte som inte passar in i samhällets ideal. Kanske har de en hobby som vid första anblicken verkar konstig, men som bär på en djup personlig betydelse.
I stället för att döma eller avvisa, försök att se det fina i andras olikheter – i deras beteenden, utseenden och sätt att vara. Tänk efter: om alla vore lika, skulle inte livet kännas ganska grått och tråkigt? Vi har alla våra svagheter och imperfektioner. Och precis som vi själva vill bli accepterade och älskade för den vi är, behöver vi också möta andra med samma förståelse. För det är just i dessa sprickor – de sårbara, ofullständiga delarna av oss – som vi hittar det som gör oss mänskliga och vackra.
Kategori: Personlig utveckling