Besvikelser
”Tack för visat intresse, vi har tyvärr valt att gå vidare med andra kandidater”. För några år sedan ville jag verkligen byta jobb då jag inte trivdes. Jag var aktiv med jobbsökandet men fick bara avslag med samma tråkiga svar. Anledningen var oftast att företagen efterfrågade en kandidat med mer arbetslivserfarenhet.
Jag var väldigt nedstämd och besviken, för det kändes så orättvist att inte få önskat resultat efter att ha ansträngt mig så mycket.
Om vi backar bandet flera år hamnar vi i perioden då jag gick högskolan. Under den tiden upplevde jag flera tekniska kurser som svåra. En kurs som jag minns särskilt väl hette strömningsmekanik. Trots ihärdigt studerande misslyckades jag med att klara den vid första tillfället. Känslor av frustration och ledsamhet omfamnade mig och jag ältade misslyckandet i flera dagar efteråt.
Innan den perioden, om vi går tillbaka några år så gick jag sista terminen på gymnasiet, året var 2009 …
Ett speciellt foto!
Ett klassfoto hade skickats hem till mig från fotoföretaget, fotot var från studentdagen och föreställde alla elever i min klass med studentmössor på. Längst ned i fotot med en liten text stod ”frånvarande”, under den fanns ett namn, det var mitt! När föräldrarna såg fotot blev de oerhört besvikna över att jag inte var med. Så besvikna hade jag aldrig sett dem tidigare! Vad har hänt undrar du? Varför var jag inte med?
Jag hade bestämt mig, eftersom jag inte fick dem betygsresultat som jag önskade så var det inte värt att delta i studenten. Detta trots att jag hade högsta betyg i majoriteten av ämnena. Jag ville straffa mig själv, eftersom jag ansåg mig inte förtjäna att glädjas och fira studenten om jag inte hade toppbetyg i alla ämnen.
Nu är min fråga till dig, vad är det gemensamma i dessa historier som jag har berättat om?
Ett felaktigt fokus
Det gemensamma är att jag fokuserade enbart på resultatet, jag bedömde och värderade mig själv utifrån det, jag lät resultatet få total genomslagskraft över mitt välmående. Inget fokus eller värde ägnade jag åt processen, vilket är helt fel då det enda som jag kan kontrollera är processen. Dessutom är det processen som utvecklar ens karaktär och personlighet.
Är resultatet helt oväsentligt? Nej absolut inte, självklart ska man reflektera och ta lärdomar av resultatet. Mitt budskap är att du ska värdesätta processen mer och bedöma dig själv utifrån ansträngning och inte resultatet. Har du gjort allt du kan men resultatet inte blev som du tänkt, då ska du inte klandra dig själv eller låta misslyckandet försämra ditt välmående.
Varför är processen viktigare än resultatet?
I en artikel i tidningen Psychology Today skriver doktoranden inom psykologi Diana Hill att människor som fokuserar mer på processen än resultatet blir mer anpassningsbara, närvarande och ihärdiga.
Detta har bland annat visats i studier hos personer som påbörjar en viktminskning. De som är enbart fokuserade på vad vågen visade tenderade att ge upp snabbare än de som flyttade sin uppmärksamhet mot processen att följa sina värderingar eller den positiva känslan av att röra kroppen mer.
Om du enbart fokuserar på vad vågen visar, vad händer när du inte får de resultat du vill ha? Kommer du inte att ge upp?
Så hur kan vi utveckla en processbaserad inställning till livet? Följande är tre tips från artikeln:
3 tips för att fokusera mer på processen
- Lev i nuet: Grunden för att utveckla en processbaserad inställning är att fokusera mer på nuet. När du märker att du fokuserar på resultatet eller produkten, skifta tillbaka din uppmärksamhet till den uppgift du ägnar dig åt. Hur känns det i din kropp i detta ögonblick?
- Zooma ut: För att kunna vara uppmärksam på processen gäller det att kunna se helheten. Ta ett steg tillbaka och titta på din resa så här långt. Det kommer att ge dig ett nytt perspektiv.
- Leta efter mönster: Vilka sätt att samarbeta med andra (processer) har hjälpt dig mest i livet? Vilka sätt har missgynnat dig? Till exempel, när du är mer accepterande, medkännande och modig, hur är din upplevelse annorlunda mot när du är mer stel eller har kritiska tankar?
Avslutning
Att värdesätta processen mer och värdera mig själv utifrån ansträngningen är en av de mest givande lärdomarna som jag har fått av personlig utveckling. Det har gjort mig mer ihärdig, modig och framför allt inte lika nedstämd och ledsen när saker inte går min väg.
Så ha följande i åtanke: Det viktiga är inte din framgång eller ditt misslyckande, utan din ihärdighet, din ansträngning och vem du blir utav den.
Slutligen, till mitt gamla 19-åriga jag hade jag sagt följande: Du gjorde ditt bästa, du kämpade väl, tillåt dig att glädjas och fira studenten tillsammans med dina klasskamrater.
Och då hade klassfotot från den studentdagen sett lite annorlunda ut …
Kategori: Personlig utveckling