Introduktion
Inlägget är baserat på boken ”Peak – vetenskapen om att bli bättre på nästan allt” av professorn i psykologi K Anders Ericsson. I över 30 år har Ericsson studerat exceptionella människor som sticker ut inom sitt område. Bland annat idrottare, musiker, schackspelare, läkare, säljare och pedagoger. Syftet med studierna har varit att komma fram till orsaken som gör vissa så häpnadsväckande duktiga på det de gör.
Forskningen har visat att ”begåvning” och ”talang” spelar en betydligt mindre roll för att utveckla extraordinära förmågor än vad de flesta tror. Istället handlar det om rätt sorts övning och mängden övningstid.
Men naturbegåvning då?
Mozart är det ultimata exemplet på ett underbarn. Under många år betraktades pianokonserterna som Mozart komponerade som elvaåring som originalverk. Men så småningom insåg musikologerna att de alla var baserade på relativt okända musikaliska verk skrivna av andra. Det finns även bevis för att Mozart i dessa omarbetningar av andras kompositioner fick en hel del hjälp av sin far. De första seriösa musikaliska verk som vi med visshet kan tillskrivna Mozart skrevs när han var femton eller sexton år. Det är efter över ett decennium av seriös övning under faderns handledning. Det finns alltså gott om bevis mot påståendet att Mozart var ett underbarn vars prestationer inte kan ses som resultat av övning och därför måste tillskrivas en medfödd talang.
Ett annat mer aktuellt exempel är Mario Lemieux, en kanadensisk hockeyspelare som betraktas som en av dem främsta genom tiderna. Det finns berättelser om hur den unge Mario trivdes på isen som fisk i vattnet, som från allra första början åkte skridskor som om han vore född till det och överglänste äldre barn. Men om man gräver lite i Marios barndom upptäcker man att han var den tredje sonen i en hockeytokig familj. Han växte upp med två äldre bröder som lärde honom spela hockey och åka skridskor nästan så fort han började gå. Tillsammans med sina bröder spelade han hockey ofta. Det finns alltså belägg för att Mario, precis som Mozart hade massor av övning innan man började lägga märke till vilken ”naturbegåvning” han var.
Ericsson skriver att han har kommit fram till detsamma med alla underbarn som han studerat.
Principerna för att bli bättre
Principerna för att utvecklas gäller för oss alla, oavsett vad vi vill bli bättre på. Det handlar om rätt sorts övning där forskning visat att handledd övning är den mest effektiva. Dessutom är mängden övningstid av betydelse, i det långa loppet är det den som övar mer som segrar. Inte den som har någon initial fördel vad gäller begåvning.
Så vad är principerna för handledd övning? Följande är en sammanfattning av dessa:
- Att ha en handledare
Handledd övning är just handledd! Den är avsedd för att öva upp färdigheter för vilka effektiva träningstekniker redan har etablerats. Övningsprogrammet bör utformas och övervakas av en handledare (en lärare, tränare, instruktör o.s.v.) som tar hänsyn till utövarens förmågor och hur dessa bäst övas upp.
- Att pusha sig utanför bekvämlighetszonen
Att lämna sin bekvämlighetszon innebär att försöka sig på något som man inte kunde klara av tidigare. Ibland lyckas man klara av dessa nya utmaningar och då fortsätter man att pressa vidare. Men ibland stöter man på något som får en att stanna tvärt. Lösningen blir då inte att ”anstränga sig mer” utan att ”anstränga sig annorlunda”, att angripa ett hinder från ett annat håll och testa nya metoder.
- Att jobba mot specifika mål
Det handlar om att förbättra någon specifik aspekt av målprestationen, inte eftersträva någon vag allmän förbättring. Tillsammans med handledaren ska man sätta upp ett övergripande mål och sedan upprätta en plan för att åstadkomma en rad små förändringar som tillsammans kommer leda till den önskvärda större förändringen.
- Att ha full uppmärksamhet
Handledd övning kräver full uppmärksamhet och noga övervägda handlingar. Det räcker inte bara att följa anvisningar utan det gäller att koncentrera sig på det specifika målet med övningen.
- Att få feedback
En viktig del i handledd övning är att få feedback och att därefter modifiera sina insatser. I början av träningsprocessen kommer feedback till största delen att komma från handledaren. I takt med större erfarenheter lär man sig att övervaka sig själv, upptäcka misstag och anpassa sig därefter.
- Att ha mentala representationer
Detta innebär att ha en föreställning om hur något bör utövas, exempelvis hur ett musikstycke bör låta när man framför den. Vad gäller fysiska aktiviteter som gymnastik, simhoppning eller dans handlar det om att ha en bild över hur kroppen bör röra sig. Ju skickligare man blir på det man utövar desto bättre blir de mentala representationerna, och ju bättre mentala representationer man har desto effektivare kan man öva för att förbättra sin skicklighet.
Hur kan man fortsätta och inte ge upp?
Att öva enligt ovannämnda principer kräver hårt arbete. Det är svårt att inte ge upp. Även om man fortsätter att träna, går regelbundet till gymmet eller övar gitarr ett visst antal timmar i veckan – är det svårt att bevara fokus och orken. Till slut kanske man slutar pressa sig och slutar att bli bättre. Frågan är: Vad kan man göra åt det?
Det kanske verkar naturligt att anta att vissa människor föds med någon slags sällsynt ”viljestyrka” som gör att de orkar fortsätta. Det finns dock inga vetenskapliga belägg för att det finns gener som avgör viljestyrka. Därför är det mer korrekt att prata om motivation och vilka faktorer som formar vår motivation. Följande är avgörande faktorer för motivationen:
- Att avsätta en bestämd tidpunkt – Genom att ha en bestämd tidpunkt för övningen försvagar man anledningen att sluta och frestelsen att göra annat.
- Att ha en längtan – Den kan vara intern, att du till exempel älskar att lyssna till symfoniorkester och har bestämt dig för att bli en del av det. Eller så kan det vara för yttre syften. Du tycker inte om att tala offentligt men inser att din avsaknad av retoriska färdigheter håller dig tillbaka i din karriär och bestämmer dig därför för att bli en bättre talare.
- Förändring av identitetsuppfattning – När man övat en period och ser positiva resultat känner man sig stolt över det man gör. Komplimanger från vänner ger glädje och ens identitetsuppfattning förändras. Man börjar se sig som en offentlig talare eller pianist vilket motiverar till ytterligare övning.
- En stark tro på att lyckas – För att kunna pressa sig när man inte har lust måste man tro på att man kan bli bättre.
- Bekräftelse och beundran från omgivningen
- Att omge sig med likasinnade – Att umgås med vänner som har samma intressen och är i samma situation leder till att man får stöd, uppmuntran och utmaning i det man gör.
- Att ha delmål och belöningar – Att bryta ner sin långa resa i delmål och ge sig själv belöning varje gång man uppnår ett delmål skapar en känsla av att man åstadkommer något, vilket ökar motivationen att fortsätta.
Liknande tema: GRIT – Den viktigaste egenskapen för att lyckas!
Kategori: Personlig utveckling