Introduktion
Ex-munken Björn Natthiko Lindeblad har skrivit boken ”Jag kan ha fel”. Det är hans självbiografiska berättelse om hur han lämnar en löftesrik karriär som ekonom för att bli en buddhistisk skogsmunk. Efter 17 år som munk återvänder han till Sverige, hamnar i depression och år 2018 diagnostiseras med den obotliga sjukdomen ALS.
Förutom en intressant och gripande berättelse ger författaren många bra visdomar om livet och hur man ska tänka för att må bättre. Aldrig tidigare har jag läst en bok som varit mer gripande, känslosam och lärorik! Jag rekommenderar den starkt!
Följande är 3 visdomar från boken som jag fastnade för:
1. Tro inte på allt du tänker
Efter 17 års andlig träning på heltid är det som Lindeblad värdesätter mest av allt är att inte tro på allt han tänker. Han kallar det en ”superkraft” och menar att det är allas superkraft, din också. Få saker i livet har hjälpt honom mer än det.
Så vad vinner vi genom att inte tro på varje tanke? Det vi får är en inre medhjälpare som alltid står på vår sida. Att tro på allt vi tänker gör oss utsatta och försvarslösa. När vi mår som mest dåligt kommer vi att plågas ännu mer.
Historien om den kloka bonden!
Författaren berättar i boken en historia från Kina som återspeglar detta tankesätt. I en kinesisk by bor en klok äldre man med sin vuxne son. Bredvid dem bor en pratsam granne. Den kloke mannen och sonen har ett litet jordbruk och till sin hjälp en arbetshäst. En dag rymmer hästen. Då säger grannen: ”Hur ska du klara jordbruket utan ert enda arbetsdjur? Vilken otur!”. Den kloke mannen säger då: ”Kanske, kanske inte.”
Några dagar senare kommer hästen tillbaka, med sig har han två vildhästar. Då säger grannen: ”Igår hade du inga djur och idag tre hästar, vilken tur!”. Då säger den kloka bonden: ”Kanske, kanske inte”. Efter ett tag är det tags att tämja vildhästarna. Bondens son tar sig an uppgiften. Han ramlar av en av hästarna och bryter benet. Då säger grannen: ”Ånej! Din son, den enda som hjälper dig på gården, vilken otur!”. Bonden svarar: ”Kanske, kanske inte”. En tid senare har strider blossat upp i gränstrakterna mot Mongoliet, alla män i stridbar ålder värvas för att bli soldater. Förutom den gamla bondens son som brutit benet. Den pratsamma grannen dyker då upp och säger: ”Alla andra blev av med sina söner, men du fick ha kvar din son, vilken tur!”. Då säger bonden: ”Kanske, kanske inte”.
Bonden tror inte på den sorters tankar som bestämmer om det som händer i livet är bra eller dåligt. Att hålla lite lösare på de övertygelserna är både en frihet och ett tecken på visdom.
2. Merparten av ditt psykologiska lidande är frivilligt
Lindeblad betonar att mycket av det som är jobbigt i våra liv är orsakat av våra egna tankar. Det är inte vad som händer ute i världen som orsakar vårt psykologiska lidande, utan det som händer inuti oss, tankarna som bubblar upp i oss. Att lidandet är självpåtaget gör det inte mindre plågsamt, men genom att förstå det så kan det ge oss ett nytt sätt att förhålla oss till det.
En del av dessa tankar som orsakar lidande är att skylla allt på alla andra: ”Om mina föräldrar hade varit annorlunda, om de inte hade betett sig så dumt på mitt jobb, om politikerna hade tagit bättre beslut”.
Ofta när vi känner oss ledsna, ensamma, oroade så är det orsakat av en tanke som vi har gripit tag i och vägrar släppa. Tanken är oftast rimlig och har ett ”borde” i sig. ”Pappa borde inte ha gjort så, mamma borde inte ha sagt så. Mina vänner borde ha kommit ihåg. Chefen borde ha fattat. Min partner borde göra, säga, vara, tänka annorlunda på det eller det sättet”.
Det som gör mest ont av allt är tankar om att jag borde vara annorlunda. ”Jag borde vara klokare, flitigare, rikare, duktigare, smalare, mognare”.
Man kan fastna där i evigheter. Det går också att kliva åt sidan och säga: ”Tack för din feedback, vi hör av oss”.
3. Du förlåter andra för din egen skull
Lindeblad berättar om ett minne från sina tidiga år som munk. Han satt med en engelsk munk som berättade för honom om de gamla goda tiderna och om äventyren som han har gjort. Sedan under samtalet dyker ett namn upp på en annan seniormunk. Då förändras den engelska munken och blir väldigt arg, ilsken och bitter. Han börjar berätta vilka fel som den andra munken hade gjort mot honom för länge sen och hur orättvist det var.
När Lindeblad reflekterade tillbaka på samtalet insåg han att den förargade munken måste ha ständigt påmint sig om dessa orättvisor som begicks mot honom. Genom att ofta påminna sig om det höll han detta färskt i minnet. Bitterheten blev tillgänglig dygnet runt.
Förlåtelse kan vara nyckeln till frihet. Det handlar om att värna om vår egen hälsa, vilka känslor vi vill fylla det med. Det handlar inte om att sluta ha känslor som är negativa eller svåra, utan att sluta identifiera oss med dem. Då kan de inte orsaka oss smärta längre eller få oss att göra saker som vi sedan ångrar. Det är alltså för din egen skull som du förlåter andra.
Liknande tema: Tro inte på allt du tänker!
Kategori: Psykisk hälsa