När jag fyllde 30 år reflekterade jag tillbaka på min tid i 20-årsåldern. Mycket hände då, jag flyttade hemifrån, gick högskolan och tog examen, började jobba efter examen, köpte lägenhet m.m. På ett känslomässigt plan har perioden kantats av oro, ångest och depressioner.
Om det är något jag hade velat göra annorlunda med mitt liv i 20-årsåldern är det definitivt att må bättre. Men det förflutna kan inte bli ogjort, istället är det bättre att lära sig saker från det som har varit. Här kommer mina bästa lärdomar från 20-årsåldern:
1. Tankar har stor inverkan på ditt välbefinnande
Jag brukade alltid koppla lycka med att åstadkomma saker, att först när jag lyckas med mitt mål kommer jag tillåta mig att vara lycklig. Till exempel brukade jag tänka att bara jag tar examen så blir jag lycklig. När jag tog examen blev jag glad en kort stund men sen kom oron och tankar kring att hitta ett jobb och om jag skulle trivas med jobbet. Att tänka så att jag måste åstadkomma något för att förtjäna att vara lycklig missgynnade mig, det gjorde lyckan tillfällig och begränsad.
En annan sak som jag brukade göra är att jämföra mig med andra och tänka att de flesta har bättre saker i livet. Det kunde gälla jobb, lön, boende m.m. Detta gjorde bara att jag mådde sämre. Jag hade inte insett hur stor del som tankar har på välbefinnandet. Men efter att ha läst om depression och hur man kan bli lycklig insåg jag att tankar är en väldigt viktig del.
Ett av mina favoritcitat som sammanfattar detta är: “Happiness does not depend on what you have or who you are, it solely relies on what you think.”
2. Föräldrar har brister
Jag brukade alltid värdesätta och följa allt som föräldrarna sa. Jag tänkte aldrig att de kan ha brister. Ett exempel är att mina föräldrar ville att jag skulle plugga till läkare eller civilingenjör, jag läste till civilingenjör. I deras världsbild är en prestigeutbildning den bästa vägen till att lyckas och må bra i livet. Jag tyckte egentligen aldrig om utbildningen. Under studietiden som jag tyckte var jobbig och då jag ofta var stressad frågade föräldrarna aldrig eller sällan hur jag mådde. För dem handlade allt om prestation, hur det går med kurserna och om jag lär mig nya saker.
Även om föräldrar har bister så ska man respektera dem. Jag menar inte att man ska beskylla dem för saker för det var ändå mitt val att läsa till civilingenjör. Däremot tycker jag att man ska vara benägen att ifrågasätta deras tankar och handlingar. Att vara medveten om att livsval baserade på vad föräldrar tycker inte nödvändigtvis kommer göra ditt liv bättre.
3. Tyck inte synd om dig själv
Jag brukade i perioder tycka synd om mig själv. Till exempel när jag inte klarade uppkörningen i början trots flera försök. På något sätt tänkte jag att om jag tycker synd om mig själv så kommer livet att ”kompensera” mig eftersom jag mår dåligt och är ledsen.
Men detta resulterade bara i att jag sjönk ännu mer i negativa tankar, vilket försämrade bara mitt välmående. Dessutom blev det svårare för mig att övervinna motgångar då jag tyckte synd om mig själv, jag blev mer ”handlingsförlamad” och hade inte energi och kraft att ta tag i saker.
4. Du har val i livet!
Jag brukade se vissa saker i livet som ”måsten”. Exempelvis tänkte jag förut att jag måste gifta mig, för det är vad många i min omgivning har gjort och vad min familj och släkt förväntar sig att jag ska göra.
Dessutom brukade jag se vissa saker i livet som ”oföränderliga”, till exempel mitt förra jobb som jag hade i ett byggbolag. Jag tänkte att det skulle vara svårt att hitta ett annat jobb, speciellt inte ett som är bättre och därför bör jag nöja mig med det som jag har för att ”det är det som finns”.
Vad jag har lärt mig är att man har val i livet. Det är fel att betrakta vissa saker som måsten bara för att familj och släkt tycker det. Man kan också alltid påverka och ändra sin situation. Det är fel att skylla sin olyckliga situation på föräldrar, genetiskt arv eller omgivningen. Visst har dessa påverkan men du ansvarar över ditt liv, du har alltid val i livet!
5. Gå alltid det sista varvet!
Ytterligare lärdomar från 20-årsåldern som jag har tagit med mig är att anstränga sig lite extra och alltid ta chanser i livet. Det kan vara just den sista chansen, det sista varvet som ger dig det som du önskar.
En period i högskolan hade jag misslyckats med att klara tentan på två kurser, trots att jag hade pluggat till dessa. Den tredje kursen hade jag knappt pluggat till (mindre än de två kurserna som jag inte klarade). Jag funderade på om jag skulle skriva tentan på den kursen för jag var övertygad om att jag inte skulle klara den. Tillslut bestämde jag mig för att skriva den och till min förvåning klarade jag tentan!
En annan händelse är att jag övade på uppkörningen i ett område i Stockholm som heter Farsta, jag gjorde uppkörningen där 4 gånger och misslyckades med att klara den. Den femte gången fanns inga tider i Farsta och teoriprovets giltighetstid höll på att gå ut, därför övervägde jag starkt att inte göra uppkörningen. Jag tänkte att jag hade misslyckats 4 gånger i Farsta där jag hade övat mycket och skulle säkert inte klara av uppkörningen på en annan plats där jag aldrig hade övat. Trots dessa tankar bokade jag tid i ett annat område som heter Södertälje, och det som jag inte trodde hände, jag klarade uppkörningen där och tog körkortet!
Så gör alltid en sista ansträngning och ta alltid chanser som du får, du vet aldrig, det kan vara just den sista lilla chansen som gör att du lyckas med ditt mål!
Vidare läsning – Lärdomar från 20-årsåldern
Inspirationen till detta blogginlägg fick jag från en artikel skriven av författaren Mark Manson, en inspirerande artikel med många bra tips:
10 Life Lessons I Learned from Surviving My 20s
Liknande tema: Tiden som KTH-student
Kategori: Egna reflektioner