Introduktion
Jag har alltid tänkt att känslor såsom oro, ångest och nedstämdhet är tecken på att något är dåligt i min genetiska uppsättning. Varför kan jag inte jämt vara lycklig och fri från bekymmer? Efter att ha läst boken ”Depphjärnan” av Anders Hansen har jag insett att vi inte är gjorda för att jämt vara lyckliga.
Nedanstående text är baserad på boken:
Vi är överlevarna!
Vi är inte utvecklade för hälsa eller lycka utan för överlevnad och reproduktion. De av våra förfäder som hade egenskaper som hjälpte dem att överleva hade större chans att klara sig. Därför har du och jag sådana egenskaper. Exempelvis de som reagerade starkt på faror och var särskilt uppmärksamma på prassel i buskarna – som kanske kom från ett lejon – hade bättre odds att överleva.
Vad har mina förfäder med mig att göra? kanske du tänker. Faktum är att evolutionen är så långsam att det normalt tar tiotusentals eller hundratusentals år innan det sker stora förändringar med en art. Det gäller också människan. Den livsstil som du och jag är vana vid är endast en blinkning av vår historia och alldeles för kort tid för att vi ska ha hunnit anpassa oss till den.
Nedanstående tabell visar vårt levnadssätt under historien och de vanligaste dödsorsakerna under de olika perioderna:
I rent biologisk mening är vi jägare-samlare, för vår hjärna har inte förändrats nämnvärt sedan den perioden. Därför låter inte hjärnan oss att uppfatta världen som den är, utan som vi har behövt se den för att överleva.
Ångest och panik
Att se faror på alla tänkbara och otänkbara ställen förbättrade chansen att överleva. Hjärnans beredskap anpassades till en värld där hälften dog innan de blev tonåringar. Du och jag är ättlingar till överlevarna och därför upplever de flesta av oss att världen är farligare än vad den är.
Kanske är du ändå skeptisk till att din ångest har samband med ditt evolutionära arv. I så fall kan vi rikta blicken mot vad som skapar fobier hos oss. Vanliga fobier är höga höjder, trånga utrymmen, öppna platser, ormar och spindlar. Den gemensamma nämnaren? Nästan ingen dör längre av något av dessa, men de har hotat oss historiskt. Ett ormbett dödar i genomsnitt fyra personer per år i Europa, det kan jämföras med bilolyckor som orsakar 80 000 människors död i Europa och över 1,3 miljoner globalt. Ingen borde vara rädd för ormar, däremot borde vi känna stark oro bara vi ser en bil. Rökning tar sju miljoner liv varje år och fysisk inaktivitet bidrar till att fem miljoner människor dör i förtid. Ändå känner vi ingen stark oro för bilar, cigaretter eller fysisk inaktivitet vilket beror på att dessa inte har hotat oss historiskt, och därför har vi inte utvecklat någon rädsla för dem.
Ensamhet
De som var utrustade med en stark drift att skapa och vårda sociala band till andra hade bättre odds att överleva. Som ättlingar har därför du och jag en djupt rotad drift att skapa och vårda sociala relationer. Hjärnan belönar alltså gemenskap med välbefinnande av en rent självisk orsak – gemenskap ökade våra chanser att klara oss och överleva.
En undersökning av universitetsstudenter i ett amerikanskt studenthem visade att de som varit med länge och hade ledande roller hade högre serotoninnivåer (signalsubstans som ger tillfredsställelse) än nya medlemmar. Det finns alltså en biologisk koppling mellan var vi upplever att vi befinner oss i hierarkin och hur vi mår. Om vi pressas neråt har vi en benägenhet att må dåligt. Det har aldrig funnits så många anledningar att känna sig nertryckt som idag, när vi på sociala medier ständigt matas med andras perfekta liv. Vi blir ständigt påminda om att det finns någon som är snyggare, smartare, rikare, mer populär eller mer framgångsrik än vi själva. Det får till följd att vi pressas neråt i hierarkin – och riskerar därmed att må dåligt.
Anledningen till att vi aldrig slutar utvärdera vår hierarkiska position handlar om att hjärnan vill undvika ensamhet. För att skydda oss från att puttas ut ur gemenskapen ställer hjärnan hela tiden frågor som ”passar jag in”, ”duger jag”.
Hur kan vi förbättra vårt välmående?
Två aspekter är särskilt viktiga för att vi ska må bättre:
1. Biologisk syn
Den biologiska synen på vårt välmående kan hjälpa oss att må bättre. Ångesten bli mindre kaotisk när vi förstår att den inte är farlig utan finns där för att hjälpa oss.
Att inse att det inre kaoset har ett syfte är inte bara lugnande, utan det kan göra att man sätter sig på ”läktarplats” till sitt eget känsloliv. Nästan all terapi innebär att man tränar sig på att se sitt känsloliv utifrån. Därför kan det fylla samma funktion att se på sin ångest ur hjärnans perspektiv. Det fungerar alltså som en typ av terapi och gör att vi kan ta ett från sidan-perspektiv på våra känslor.
2. Lyckofällan
Inom forskningen definieras lycka oftast med hur nöjda vi är med vårt livs riktning. Lycka är alltså snarare en långsiktig upplevelse av mening än att ständigt må toppen. Som berättats tidigare är inte hjärnan utvecklad för att ständigt må bra. Om du vill göra maximalt för att bli lycklig är det viktigaste att ignorera lyckan!
Lycka bör inte ses som ett självständigt mål, utan i ett sammanhang. Den uppstår när vi förstår vad som är viktigt i livet och handlar därefter. När vi blir en del av något som vi upplever som meningsfullt för både oss själva och andra. Det är inte särskilt överraskande då vår överlevnad har hängt på att vi har kunnat samarbeta.
Liknande tema: 3 vetenskapliga tips för lycka!
Kategori: Lycka