Introduktion
Under större delen av mitt liv har jag haft svårt att släppa in nya personer. Jag värdesatte aldrig relationer och upplevde att det var tryggare och skönare att tillbringa tid ensam. På senare år har jag blivit mer social och jobbat med att skapa och upprätthålla goda relationer med andra. Dock känner jag fortfarande inte att det är enkelt med relationer.
Varför har jag detta förhållningsätt till relationer och kan mitt förflutna ha påverkat det? För att lära mig mer om ämnet läste jag boken ”Anknytning i relationer” av psykologen Camilla von Bellow.
Nedanstående text är baserad på boken.
Hur skapas anknytningsmönster?
Att söka relationer är inget vi väljer, utan ett behov lika medfött som att känna hunger när vi behöver mat. Människor har behövt fysisk och psykisk närhet till några få personer – anknytning – under hela mänsklighetens historia för att överleva.
Erfarenheter från nära relationer under våra första år skapar anknytningsmönster, dessa formar bilden av oss själva och styr vår uppmärksamhet och tolkning när vi möter nya människor eller fördjupar relationer.
Typer av anknytningsmönster
1. Trygg anknytning
Ett tryggt anknutet barn känner sig säker på att bli tröstad av föräldern vid en jobbig situation. Föräldern är inlyssnande och ger utrymme för barnets självständighet. Med tiden får det tryggt anknutna barnet en bild av sin förälder som en som förstår, och att det därför är värt att söka närhet och vara öppen.
I vuxen ålder tenderar de vuxna med trygg anknytning att uppleva att man själv, liksom andra är värd andras kärlek och omsorg. Man föreställer sig också att det alltid finns någon som förstår och hjälper till, därför söker man sig till andra.
2. Undvikande anknytning
Det undvikande anknutna barnet försöker att inte vara besvärlig för sin förälder. Det undviker till exempel att gråta och visa sig hjälplöst. Barnet verkar ha upplevt att det bästa sättet att behålla relationen är att inte uttrycka anknytningsbehov. Det kan vara för att undvika att bli avvisad eller förlöjligad i sina kontaktförsök. Föräldern kanske brukar sucka och undra varför barnet aldrig kan nöja sig.
I vuxen ålder tenderar de med undvikande anknytning att hålla sig borta från nära relationer, för det känns säkrare. De har också svårare att uppfatta sina känslor och agera på dem, exempelvis att söka hjälp eller att känna och visa glädje. Känslor ses inte som en informationskälla hos de med denna anknytning, då de i barndomen har undvikit att känna och uttrycka känslor.
3. Ambivalent anknytning
Det ambivalent anknutna barnet söker tröst och protesterar på samma gång när föräldern kommer tillbaka i främmandesituationer. Det söker sig till föräldern men verkar inte bli lugn av förälderns närhet. Barnet har erfarenhet att föräldern ibland kommer när det behöver det, och ibland inte. Att kraftfullt ge uttryck för sitt behov har varit det bästa sättet att bevara närheten.
Den med ambivalent anknytning kan därför i vuxen ålder vara känslostyrd och ha ett stort behov av att söka kontakt och närhet med sin anknytningsperson, exempelvis sin partner.
4. Desorganiserad anknytning
Ett barn med denna anknytning kan börja söka sig till föräldern vid en främmande situation, men sedan avbryter sig. De slits mellan att söka sig till anknytningspersonen och att dra sig undan, men inget känns bra. Att föräldern är själv traumatiserad, skrämmande eller fientlig mot barnet är faktorer som bidrar till att barn utvecklar detta anknytningsmönster till föräldern.
I vuxen ålder innebär denna anknytning att både närhet och avstånd är förknippade med rädsla. Man har inte ett visst mönster att agera på i nära relationer, vilket är en konsekvens av att relationer i barndomen varit otrygga och oförutsägbara.
Att förändra anknytningsmönster
Vi kan agera på nya sätt och utveckla en trygg anknytning i efterhand. Följande är tips för att förändra ditt anknytningsmönster:
1. Bli medveten om det svåra
Det första steget är att identifiera vilka situationer som känns svåra. Vilka känslor, reaktioner och handlingar har du i dessa situationer.
2. Förstå hur det blivit så här
Genom att se tillbaka på dina erfarenheter av nära relationer i barndomen och vuxenliv kan du förstå hur du blivit den du är, men också få ledtrådar till vad du vill förändra.
3. Upptäck känslor som inte fått plats
Ge plats åt känslor och tankar som du tidigare inte kunnat uttrycka. Ofta har man en aning om vilka känslor som man tycker är svåra. Ledsenhet och sårbarhet är till exempel känslor som otryggt anknutna ofta styr bort.
4. Gör på ett nytt sätt
Den som inte brukar visa sårbarhet för vänner kan prova det genom att säga något personligt till en vän. Den som vill bli mer självständig kan försöka att uttrycka sin åsikt.
5. Bli öppnare gentemot andra
Våra tolkningar av andras avsikter begränsas av det vi varit med om. För att skapa bättre relationer gäller det att bli öppnare. Kan det finnas fler tolkningar av dem andras avsikter? Kan de ha andra motiv? Vad skulle en annan person tänka i min situation?
Liknande tema: ”Du gymmar för tjejer”
Kategori: Mänskliga relationer